Idag fick min gamla klasskompis en dotter. Sååå kul för dem att det är klart :) Hon var beräknad 2 dagar efter mig så jag kan inte säga att jag längtar mindre... men stort grattis till er!

Jag har fått någon slags vision att det är en fyra med i mitt pyres födelsedatum så idag/14:e/24:e känns det som att det kommer bli. Känns ju inte direkt som den kommer titta ut idag så det blir en hel del väntan till om jag nu skulle ha rätt. Men jag hade definitivt fel med William så varför skulle min vision stämma denna gången?

William var beräknad 29 augusti 2008. Jag var stensäker på 12/8 eller 23/8. Men han höll sig kvar till 14/9! Så ack vad fel jag hade då. Förmodligen denna gången också.

Pratade med mamma förut. Hon hade fått för sig att jag skulle få 5/11 så vi får se. Hoppas sååå att hon har rätt för jag är mer än redo. Så sjukt trött på att vänta och vänta fast jag inte ens kommit till beräknat datum, för det är på söndag. Den 6 november. Men egentligen. Vad är oddsen att man prickar ETT datum då? Mamma lyckades pricka både mitt och syrrans datum om jag inte missuppfattat det hela. Lillebror blev planerat snitt tre veckor före beräknad födsel.

Så vi får se om man checkar in på Näl i helgen eller om det ska dröja ännu en-två veckor. Jag blir less bara jag tänker på det.

Jag sitter ju bara hemma på dagarna också vilket inte gör att tiden springer fortare fram direkt... men orka göra nåt? Nä inte direkt...

Vill helst av allt att renoveringen av bebisrummet ska vara klart NU så man kan få ordning här hemma och andas ut. Men det dröjer nog 2-3 dagar tills dess. Egentligen snarare en vecka om de inte grejar på helgen som de inte gjort tidigare veckor. Men iofs kan nog J ta tag i det sista för att det ska bli färdigt.

Jag är sjukt uttråkad, fundersam, stressad, avslappnad om vartannat, trött, rastlös och allt möjligt.

Idag har jag städat och dammat, dammsugit i vardagsrummet så gott det går. I eftermiddag blir vi av med en möbel som bara är i vägen också. SKÖNT! Då kan man få ett uns av ordning i vardagsrummet i alla fall.

Tänk er hur vår hall ser ut. Den är inte stor. Vanligtvis har vi skohylla och byrå i hallen. Nu har vi en garderob, ett skötbord, en dammfälla, dammsugaren, verktyg där också. Ja, det är lite trångt och jag är ju inte smidigare än ett kylskåp så jag sitter helst i soffan eller ligger i sängen för att känna att jag får space...

Om en stund ska vi hämta William på dagis och åka till mormor och morfar på en fika och få höra det obligatoriska tjatet om "du är större än du.." (både jag och syrran ska med och de har inte träffat syrran på evigheter).

Bebben är livligare än nånsin just nu och jag hoppas den är påväg mot exit för då skulle jag bli lycklig!

MEN jag förväntar mig inget... jag tar det som det kommer.

Idag har varit en precis lika seg dag som de flesta andra denna veckan. Sjukt trött på att leva i kaos och röra, sjukt trött på att vara gravid, jag är så jäkla peppad för en förlossning så jag tror jag spricker!

När vi hämtade William blev det lite shopping. Vi hittade en del bra att ha grejer men inte det vi var ute efter från första början vilket var taklampor till sovrummet och bebisrummet.

Wille sitter nu och gäspar i soffan. Läggdags för honom om en halvtimme. Men först middag. Johan står vid spisen och lagar den just nu. Blir en sen middag idag men vad gör det?

Det serveras hemmagjort potatismos, ugnsbakad falukorv och sesam nuggets till mig. Gott gott.

Denna veckan har jag skärpt till mig rejält med Williams rutiner. Till exempel läggningen. Det har varit lite sisådär med den förut. Han somnade i vår säng till en film och vi bar in honom i sin säng eller lät honom ligga kvar. Allt mellan 19-21. Men nu borstar vi tänderna vid 19 och sen lyssnar vi på en ljudbok och så somnar han sött i sin säng oftast innan boken är slut. Han kommer visserligen in till oss under natten och lägger sig men iaf... Ja, det känns bra att ha rutin på läggningen så man får lite egen kväll innan det är dags att sussa.

Det här med att jag är sjukt trött på att vara gravid ja. Ja, vem fan är inte det när veräknad-födsel-veckan väl är kommen? Jag är det och det gör mig sjukligt taggad på att genomföra detta maraton. Helst nu.. helst igår! SÅ PEPP! Så kom igen nu bara så kör vi!

Nu är det visst mat! Hej!

Då var det redan november. 2 november för att vara exakt. Jag sitter nu i soffan med tända ljus och har ätit frukost med William till bolibompa. Mysigt som attan är det!

Igår när vi hämtade William på dagis fick jag ett inslaget paket av honom. Jag blev sååå glad! När jag kom hem fick jag lov att öppna. Jag fick ett armband som jag har tjatat om länge men han glömmer och vill aldrig göra ett till mig, men nu äntligen!

Det ska pryda min handled för alltid! :) Tänk vad glad man kan bli när man får något egengjort av sitt barn. Helt underbart! Vissa tänker kanske att man kommer få sååå mycket sånt under alla år. Men det är en speciell känsla när man får det allra första från sin lille treåring. Mammahjärtat smälter :)

10.30 blir det barnmorskan, förhoppningsvis för sista gången!

Jahopp, då var det dags att föda barn på söndag enligt beräkningarna. Tror jag inte ett skit på. De har skrivit i min journal och allt att jag är rädd för att gå över tiden och så, men liksom tror dom att det finns någon som vill gå över tiden då eller? Näe, skulle inte tro det. Så jag ser inte mig själv som ett undantag.

Om det inte kommer igång av sig självt så ska jag ju tillbaka på måndag (7nov) på viktuppskattning igen. Får se vad som händer efter det mötet om man går hem och är rädd och besviken eller glad och förväntansfull.

Rädd och besviken = "bara att vänta tills den vill ut".

Glad och förväntansfull = datum för igångsättning.

Men jag räknar inte med något. Jag förväntar mig inte att få min vilja fram. Jag är bara... bitter av att inte veta just nu. Ju närmare dagen D jag kommer desto längre bort känns förlossningen.

Jag förväntar mig inte att föda på "rätt" dag när jag gick över 16 dagar sist. No way!

Men vi får se... "bebisen bestämmer själv när den vill ut" <- det uttrycket vill jag kräkas på just nu!

Imorse vaknade William vid 8 tiden. Då blev det frukost och tv en stund, en ordentlig tandborstning och iväg till hans allra första tandläkarbesök. Allt gick över förväntan bra. Vi har övat hemma då jag borstat och varit tanddoktor Camilla. Det bästa var att tandsköterskan hette Camilla när vi kom dit :)

I stolen satt Rex från Toy story som William fick kika på och så förklarade hon för Wille allt hon skulle göra. Han bara log hela tiden. Det roligaste var nog att han fick hälla upp vatten själv i muggen bredvid tandläkarstolen. Roligt kan det va med en grön  knapp minsann :)

Sen gapade han så duktigt och hon fick titta, räkna och känna på tänderna. Han fick beröm för att han har så fina och starka tänder. Allt gick galant! Sen efteråt fick han välja en belöning. Ett leksaksdjur eller ett bokmärke eller en ring. Han valde en guldring med ett oranget hjärta i. Så sött :)

Vi var så stolta efteråt och berömde massa. Sen åkte vi och lämnade honom på dagis.

Efter det kom Jennygumman på kaffe, havreflarnsbakning och massa massa tjöt. Very nice! :)

Sen blev det en liten tupplur medan Johan och några killar till spelade PS3 och käkade pizza. Kan det bli grabbigare?

Sen hämtade vi Willemannen och sen har jag och W käkat tacos och läst bok i sängen. Riktigt fredagsmys alltså. Nu sitter vi och gosar i soffan till barnprogrammen och vilar ner maten. En tröttisdag är det idag. Ska stoppa ner honom i sängen med en film snart så somnar han nog gott sen och jag ska se på Idol och möla chips tror jag bestämt.

Imorgon blir det marknaden en liten sväng. Blir ju inte så länge med tanke på att jag måste gå in till stan vilket bara det är en halvt omöjlig historia.. men det hör ju till traditionen så... får se när vi kommer iväg. Imorgon kväll ska vi nog till E och gratulera och käka litegrann. Annars får vi se vad helgen har att erbjuda.

På söndag flyttar syrran med make hit också :) Kanske behöver hjälp med nåt då?

Igår var vi på femte ultraljudet under denna graviditeten.

1. Blödning i v 12

2. Rutinultraljud v 17

3. Smärtor i v 26

4. Viktuppskattning v 35

5. Viktuppskattning v 39

Allt såg bra ut, bebisen vägde i runda slängar 3500 vilket är över "normalvikten" för denna veckan men inget drastiskt tyckte överläkaren som gjorde undersökningen. Vi fick en ny tid för ett sjätte ultraljud ifall jag inte föder innan dess den 7 november, alltså dagen efter beräknad nedkomst. Om vi kommer så långt kan de överväga igångsättning utifrån situation, vikt och om det känns moget. Hon skulle känna om jag öppnat mig något men livmodertappen hade inte "ramlat ner" riktigt så det var svårt att säga. Hon sa att förmodligen har du öppnat dig lite redan eftersom du varit med om förlossning innan. Hon uttryckte det som att hon ville "misshandla" alltså reta livmodertappen så mycket det gick för att få igång starkare sammandragningar men hon kom inte så långt upp för det var alldeles för smärtsamt. Hon gjorde några försök men slutade så fort jag sa stopp. Det gick inte alltså. Gjorde så jävla ont. Men sammandragningarna blev starkare i alla fall.

Jag frågade vad jag skulle göra för att försöka öka det själv. Genom fönsterputsning, sex, springa i trappor och så som man "hört" ska hjälpa till. Men hon sa att den som kommer på den rätta metoden borde få nobelpris så det är mest myter det där.... men några tappra försök har redan gjorts av de nämnda. Mer sammandragningar, ja, men inte mer än så.

Efter att överläkaren undersökte mig började jag förstå att det snart finns en till bebis i våra liv. Jag blev lite mindre laddad inför förlossningen för jag vet ju vad som väntar. Det är inget roligt. Denna gången ska jag göra allt för att hitta fokus och inte få panik. Fick jag väl inte förra gången heller men tappade kontrollen lite efter för mycket lustgas.

Min syster som också ska ha bebis samtidigt som mig, frågade hur värkarna känns, när vet man att det är värkar. Vi var ju inne på förlossningen innan i tron om att det var dags med första barnet. Vilket jag fick uppstoppat i ansiktet att: "Lilla vän, detta är bara förvärkar, det är ingenting mot vad som komma skall". Låt mig tillägga att vi sedan avsade oss att ta den barnmorskan om det skulle vart hon som tog emot oss på dagen D, för sånt bemötande ska man inte tolerera. Samtidigt är det skitsvårt för en förstföderska att veta hur man ska känna när det är dags.

Men åter till syrrans fråga, jag kan inte svara på det, ingen annan heller. Det är en individuell upplevelse och känsla som man inte kan beskriva mer än att man förstår när det är dags. Man får en aha-upplevelse och förstår precis att this is it. Går vattnet, fine, då vet man att det börjar närma sig men vattnet gick ju aldrig på mig sist men jag förstod ändå.

Sammanlagt 50 timmar hade jag värkar från det att det sakteliga började tills det att William var ute. Varav 17 timmar var på förlossningen.

En sak glömde jag nämna med viktuppskattningen.. den läkaren jag hade dessa två uppskattningsUL är inte där den dagen jag ska dit igen så vi fick en annan. När vi fick kallelsen när vi gick läste jag vem det var. Det blev överläkaren som plockade ut William under kejsarsnittet :) Tycker jag är jättekul att kanske få träffa henne igen!

Läste precis min kusins blogg där hon skrev ett inlägg som hon döpte till "Livet är för kort". Intressant det där. Hade länkat om jag fattat hur man gör men vill ni läsa finns hon som "Nurse Jenny" som en av mina favvobloggar.

Hursomhelst handlade det om hur olika liv man kan leva fast man är lika gamla och känt varann hela livet.

Till exempel har hon gjort lumpen, jobbat, läser nu till sjuksköterska osv. Medan jag pluggat (för att få en säker inkomst samt i förhoppning om att lättare få jobb), vilket iofs gått åt pipsvängen då det är anställningsstopp inom den branchen... men i alla fall.. jag har inte haft tur på yrkesfronten för fem öre utan pusslat ihop allting jämt. Städjobb, äldrevården, gatukök. Allt på en gång och när inget jobb fanns pluggade jag. Endast för att pussla ihop allt och för att veta att jag får pengar varje månad.

Men, jag har däremot inom ett par veckor 2 barn och är 25 år. Så jag är inte stressad över min livssituation egentligen. Jag har bara vänt på det mot de flesta andra. Jag skaffade barn först och satsar på tur i yrkeslivet efter detta. Då ska jag verkligen göra ett tappert försök att få en fast anställning någonstans! Hade jag varit singel och utan barn kanske jag skulle bli lite stressad nu etersom jag alltid velat ha familj och barn. Så jag förstår vad hon menar i sitt inlägg.

Jag och J var aldrig ute och reste eller så innan vi skaffade familj. Vi har varit ihop i 5½ år och har endast varit i Danmark om man ska räkna resor utanför Sverige. Många reser ju och ser världen innan de skaffar familj och så. Men som sagt, inte vi.

Ja, jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta inlägget men idag är jag bloggsugen så jag kommer skriva mer idag! Jag ville väl bara reflektera över hur olika vi kan leva våra liv, precis som Jenny gjorde!

Idag har vi fått gjort massor här hemma. Mamma och Johan har byggt ihop vår nya garderob. Det tog 5 timmar! Jisses, duktigt jobbat må jag säga! Skönt att mamma hjälpte till, för jag och J hade nog haft ihjäl varandra efter några minuter. Jag vet ju hur mitt humör och temprament är i såna situationer. Jag hatar verkligen att bygga ihop grejer. Men de hade inte ihjäl varandra heller, de var vänner hela tiden :P

Medan de fixade garderoben gick jag runt och städade det bästa jag kunde och röjde det som gick.

Sen bar mamma o J in vår säng i vårt nya sovrum och sen var det bara för mig att fylla garderoben. Så nu är våra kläder i nya garderoben. Jag har även fått mig ett ordentligt linneskåp av en av de överblivna garderoberna. Imorgon fortsätter jag med överflyttning av bebiskläder och Willes skjortor o grejer som hänger på galjar. Ja vi har i alla fall inte brist på kläder i vår familj! OMG!!

Får se om jag startat förlossningen här sen efter allt slit o släp idag?!

Måste tvätta också, efter dagens röjning och städning har jag fyllt tvättkorgen som var tom innan. Suck, jag tycker fan jag bor i tvättstugan! Men det är klart det har varit mycket damm som gjort att jag måste tvätta hela tiden.

Om en timme blir det Fångarna på fortet med William, han älskar´t!