Jahopp, då var det dags att föda barn på söndag enligt beräkningarna. Tror jag inte ett skit på. De har skrivit i min journal och allt att jag är rädd för att gå över tiden och så, men liksom tror dom att det finns någon som vill gå över tiden då eller? Näe, skulle inte tro det. Så jag ser inte mig själv som ett undantag.

Om det inte kommer igång av sig självt så ska jag ju tillbaka på måndag (7nov) på viktuppskattning igen. Får se vad som händer efter det mötet om man går hem och är rädd och besviken eller glad och förväntansfull.

Rädd och besviken = "bara att vänta tills den vill ut".

Glad och förväntansfull = datum för igångsättning.

Men jag räknar inte med något. Jag förväntar mig inte att få min vilja fram. Jag är bara... bitter av att inte veta just nu. Ju närmare dagen D jag kommer desto längre bort känns förlossningen.

Jag förväntar mig inte att föda på "rätt" dag när jag gick över 16 dagar sist. No way!

Men vi får se... "bebisen bestämmer själv när den vill ut" <- det uttrycket vill jag kräkas på just nu!